Mellan silkes

Våra silkes höns är otroligt bra på att ruva fram kycklingar. Är även väldigt bra mammor till kycklingar. 

Vi har de vita och de bruna i färgrena grupper. Oftast blir det vita kycklingar i den vita gruppen men det händer att det kan slå igenomnågon brun ibland.

Info om silkes

Silkeshöns är en lätt hönsras som troligen härstammar från Östasien och antas vara över 4000 år gammal, vilket gör den till en av de äldsta tamhönsraserna. Dess fjäderdräkt är mycket speciell och påminner mer om plymer och dun än fjädrar. Det finns även en dvärgvariant, framavlad i Nederländerna.

Silkeshöns finns i flera olika färgvarianter. De kännetecknas förutom av sin speciella befjädring av att de har mörkblått skinn, vilket syns kring ansiktet och på hönsens ben och tår. De har också blått kött. Smaken på köttet är trots dess lite avvikande utseendet lik den på köttet från andra höns. Både tuppar och hönor har tofs på huvudet. Tuppen har en mer bakåtsvept och spretigare tofts än hönan, vars tofs är mer lik en mössa. Det förekommer även en variant av silkeshöns som har skägg. En höna av stor ras väger 1-1,2 kilogram och en tupp väger 1,2-1,5 kilogram. Dvärgsilkeshönan väger omkring 500 gram och en tupp 600 gram. Äggen är ljusbruna och äggvikten är ungefär 35 gram för ägg från en höna av stor ras och 28 gram för ägg från en dvärgsilkeshöna.

Hönornas värpegenskaper är medelgoda och de ruvar ofta villigt fram kycklingarna och ser även ofta efter kycklingarna väl. Till sitt sätt är silkeshöns pigga och ofta ganska orädda av sig. De saknar flygförmåga och är lätta att hålla i hägn.

Mille fleur silver/svart, guld/silver och brun/svart

Vi har tre grupper Mille fleur, Sabelpoot eller benbefjädrade urdvärg som de också kallas i färgen  silver/svart, guld/silver och brun/svart. Snygga tuppar och otroligt trevliga. Helt klart en av mina favoriter i hönsgården. 

Dessa går i färgrena grupp

Info

Benbefjädrad urdvärg är en hönsras som stammar från Holland där namnet är Sabelpootkriel. Den omnämns i litteratur redan på 1600-talet och är en urdvärg, det vill säga att den inte har någon stor motsvarighet. Dess namn kommer sig av att benen är fjäderbeväxta, vilket ger den en lätt vaggande gång. Noterbart för rasen är att individer med skägg kan förekomma. Den finns i flera olika färgvarianter, den så kallade porslinsfärgade varianten har en särskilt iögonfallande prickig eller blommig fjäderdräkt och efter detta kallas den ofta även för Mille FleurTusen blommor.

En höna väger omkring 650 gram och en tupp väger omkring 750 gram. Äggen är vita och äggvikten är cirka 40 gram. Hönorna värper bra och de är ofta villiga att ruva och ta hand om kycklingar. Rasen är sällskaplig och pigg utan att vara flaxig och anses ofta dekorativ och lätt att få tam.

Silveruddsblå

Vi har två grupper av silveruddsblå. En spättad grupp och en blå grupp. 

Info:

Silverudds blå skapades på 1980-talet av Martin Silverudd. För att skapa rasen använde han sig av en småvuxen produktiv New Hampshire och en småvuxen produktiv Rhode Island Red. Han måste ha använt minst två raser till. Ättlingar till de Cream Legbar han importerade på sent 50-tal, ingick i rasen för att få med genen för blå skalfärg. Den genen gav tillsammans med generna för brunt skal som NH och RIR förde med, SB-ägget dess karaktäristiska gröna färg. Det finns inget noterat mer kring ursprunget, men av Martin Silverudds kvarlämnade anteckningar framgår att han höll Australorps på sin gård. Det troliga är att just Australorps var rasen som gav Silverudds Blå dess karaktäristiska blå färgteckning i fjäderdräkten. SB hette vid Martin Silverudds hastiga bortgång Svensk grönäggsvärpare, vilket får betraktas som ett arbetsnamn. Den har felaktigt kallats Isbar, som är namnet på en ras MS skapade innan SB. Namnet är satt som en hyllning till rasens skapare och anspelar på genen för blått i fjäderdräkt och genen för blå skalfärg. Rasen var med största säkerhet inte helt klar vid Martin Silverudds hastiga bortgång 1986. När den sedan spridits i stort antal har den genetiska driften gjort att variationen i storlek, kroppsform, skalfärg, mm är relativt stor. SB kännetecknas av att den har svart som grundfärg. Det svarta bleks på en del SB av genen för blått, som i enkel uppsättning ger ett blått djur och i dubbel uppsättning ger ett spättat djur. Fjäderdräkten är svart, blå och spättad, där framför allt tupparna kan ha inslag av guld eller silver i hals och på sadelfjädrar. Silverudds blå är till sättet en aktiv och livlig ras.

Cream legbar

Vi har en lite grupp Crem legbar. Värper otroligt vackra turkosa ägg.

 

Info:

Creme legbar är könsvisande vid kläck. Tuppkycklingarna har en ljus fläck på huvudet och svag eller obefintlig eyeline, medan hönekycklingarna har en mörkbrun eller svart sträck på huvudet som fortsätter ner över ryggen och de har en tydlig eyeliner.   De togs fram i Cambridge på 1930-talet, genom att korsa brun leghorn, plymoth rock och araucana. Det är en mycket ovanlig ras, i England bevaras de av the Rare Poultry Society. Ursprungligen kallades de för Crested Creme Legbars, men det ändrades till Creme Legbar, De lägger 180-250 ägg om året.

Stor sussex

Vi har en grupp stor sussex ljus Colombia.

Info:

Sussex är en tung hönsras som framavlats i grevskapet Sussex i Storbritannien. Det är en kombinationsras, det vill säga att den är framavlad för att ge både rikligt med kött och ha goda värpegenskaper. Den är även en vanlig utställningsras. Hönorna är ruvvilliga och de tar väl hand om kycklingarna. Sussexen är tålig och har lugnt temperament. En dvärgvariant framavlades i Storbritannienoch i Tyskland. En höna väger 2,5-3 kilogram och en tupp väger 3-4 kilogram. För dvärgvarianten är vikten för en höna cirka 800 gram och för en tupp omkring ett kilogram. Äggen från en stor höna har gulaktig till brun skalfärg och väger ungefär 55 gram. Dvärgvariantens ägg har gulaktig skalfärg och väger ungefär 35 gram. Rasen är snabbvuxen och kycklingarna blir fullt befjädrade tidigt.

Ayam Cemani

Vi haren stor grupp av Ayam Cemani. Och otroligt bra befruktning på dem. Kläcken jag har själv på dem är i princip 100%. Och de som har skickats genom postnord ligger på mellan 50-75%

Hönsrasen Ayman Cemanihärstammar ursprungligen från Indonesien och är en helsvart ras. Det är inte bara fjädrarna som är svarta, även hönornas skinn, muskler, organ och kött är helsvart. Att äggen och blodet skulle vara svart är dock en myt. Blodet är rött och äggen vita. Det var först i november 2014 som Ayam Cemani blev godkänd i Sverige och än så länge är rasen ganska ovanlig och dyr. En fullvuxen tupp kan kosta runt 2 000 kr. På den indonesiska ön Java ryktas det att den ovanliga hönan har magiska krafter och att den kan bringa makt och rikedom. Och visst förstår man att det är en mytomspunnen fågel när man ser bilderna…

Maran

Vår grupp av maran har färgen svart koppar. De kläcktes sommaren 2018 så väntar nu på att de ska komma i gång och lägga ägg. 

Info:

Maran är en tung hönsras som härstammar från den franska staden Marans, Charente-Maritime. Maran är en så kallad kombinationsras, det vill säga den är både en god köttras och en bra värphöna. Det finns även en framavlad dvärgversion i Frankrike. Maran finns i flera olika färgvarianter. En höna väger 2,5 till 3 kilogram och en tupp väger 3,5 till 4 kilogram. För dvärgvarianten är vikten för en höna cirka 900 gram och vikten för en tupp cirka 1 kilogram. Utmärkande för maran är att äggen har en mycket mörkt brun skalfärg, närmast chokladbruna ägg anses som önskvärt. Äggvikten är cirka 65 gram för ägg från en stor höna. För dvärgvarianten är äggvikten cirka 40 gram. Hönorna har medelgod ruvlust. Kycklingarna ses väl efter av hönan och växer snabbt, de är jämförelsevis tåliga och robusta av sig, men blir fullt befjädrade relativt sent. En höna börjar värpa vid en uppnådd ålder av cirka 6 månander. Rasen anses ha ett lugnt temperament, men kan vara något skygg.

Welsumwe

Våran grupp av welsumer kläcktes sommren 2018. Snart kommer de börja värpa så förhoppningsvis finns avelsägg dommaren 2019.

Info:

Welsumer är en tung hönsras som kommer från Nederländerna där den avlades fram i slutet av 1800-talet och namngavs efter staden Welsum. I avelsarbetet för att ta fram welsumer ingick bland annat raserna Rhode Island red och barnevelder. Man ville få fram en god äggproducent vars ägg skulle vara mörkbruna och stora och ha tjockt skal. Det har även avlats fram en dvärgvariant av rasen. Två färgvarianter förekommer, rostbrun och orangefärgad. En höna av stor ras väger 2,5-3 kilogram och en tupp väger omkring 3,5 kilogram. För dvärgvarianten är vikten för en höna cirka 900 gram och för en tupp omkring ett kilogram. Äggen från en stor höna väger ungefär 65 gram och är mörkbruna i färgen. Tillsammans med barnevelder och maran är welsumer känd för att vara bland de hönsraser som värper de mörkaste bruna äggen. Äggen kan vara fläckiga, ytan ska helst vara matt. Dvärgvarianten lägger ljusbruna ägg som väger ungefär 40 gram. Hönorna har vanligen svag ruvlust, men ibland är de villiga att ruva fram kycklingar. Rasen är härdig och aktiv av sig, men ändå lugn till temperamentet. Den har dålig flygförmåga och går lätt att hålla utomhus i hägn.

Hedemora

Vi har två grupper Hedemora. En ljus grupp och en mörk grupp. 

Info:

Hedemorahönan är en svensk lantrashönafrån Dalarna. Den är medelstor och mycket härdig på grund av sin täta och dunrika fjäderdräkt, och den har en väldigt tät och tjock underull. Hedemorahönan är medelstor till storleken och finns i en mängd olika färgvarianter som olika kombinationer av svart, vitt, blått och vild/vete. Också färgen på kam, näbb och ben varierar, ofta med inslag av svart eller blått. Fjäderdräkten är mycket tät och dunig, vilket förmodligen är en anpassning till det nordliga klimat de levt i. Låren är så väl befjädrade, att det ser ut som om de har stora duniga byxor på sig. Hos vissa djur är även benen befjädrade, men detta är lite ovanligare. Benen är relativt korta. En annan anpassning som förmodligen gjort dem härdigare mot förfrysningar är att de har låg kam. Deras runda form och rika fjäderdräkt gör att de ser tyngre ut än vad de faktiskt är. Hönorna väger 1,5 till 2 kg enligt rasramen, och tupparna väger 2 till 2,5 kg, ibland lite mer.

Engelsk Araucana

Min grupp är otroligt bra värpare. Kommer köpa in nya ägg under våren och förnya gruppen.

Info:

(British Araucana), en ras som godkändes och fick sitt officiella namn på 1930-talet. En höna av Engelsk Araucana väger omkring 2,5 kilo och tuppen runt 3 kilo. I England är rasen godkänd i ett 10-tal färger medan den i Sverige och Danmark är godkänd i lavendel (grå) och på senare år även i svart. (Våra Engelsk Araucana är i färgen lavendel).

Dvärg kochin

Även vår grupp dvärg kochin kläcktes sommaren 2018.  De är så otroligt söta. Har dock inte bestämt mej för vilken tupp som ska vara kvar. De är alla jättefina. 

Info:

Dvärgkochin är en dvärghönsras från Kina och är en av de så kallade urdvärgarna, det vill säga att det inte finns någon motsvarande stor ras. Rasen är känd i Europa sedan 1800-talet. I slutet av 1800-talet bedrevs förädling av rasen vidare genom avel i Tyskland och Storbritannien. Den är en robust och tålig dvärghönsras som till sitt sätt är lugn och går lätt att få tam. Den är även en god värpras. Det finns många godkända färgvarianter för dvärgkochin. Vid sidan om den mindre storleken kännetecknas rasen av att den utseendemässigt ger ett kompakt intryck och har befjädring även på ben och tår. Fjäderdräkten är mjuk och dunrik. Rasen finns även i friserad variant. En höna väger omkring 750 gram och en tupp väger omkring 850 gram. Äggen är ljusa och väger ungefär 30 gram. Hönorna är ruvvilliga och ser efter kycklingarna väl.